DJUR! (och ananas)
Nu har Emma och Sosso gått lös och bestämt vad ja ska blogga om när jag själv led av bloggtorka… sosso hon var helt inne på att jag skulle blogga om min stora passion för ananaser medan emma höll på att jag skulle berätta om mina bästa vänner här hemma på gården (mina djur). Jag gjorde en kompremiss och ska nu blogga om både och. :)
Jag kan nu varna alla känsliga läsare att detta kommer bli ett långt och konstigt inlägg. Jag ska försöka begränsa mina djur till de som lever (annars skulle detta inlägg bli längre än vad det är till månen). :)
Min allra äldsta levande vän är nog våran häst Myran (Vi fick henne när jag var runt 4, och maja och kalle runt då oxå) Hon fyller snart 21, hon kan alltså köpa ut åt mig, är en nordsvensk travere som egentligen skulle bli travhäst, men lyckades aldrig nå någon bättre placering och gick halt när hon nådde åldern av tio. Att hon i samma veva också drabbades av ”häståkoman” fång gjorde int saken bättre. Hennes tidigare ägare hade på något sätt tagit reda på att vi ville ha en häst genom våra gemensamma bekanta(Stina) och då var det klart att vi skulle ta hand om henne istället för att hon skulle bli avlivad. Pappa behövde en häst eftersom han hade förlorat ett vad mot Stina så nu är hon alltså pappas häst.
Mina nästa pollare blev maja och kalle som vi fick efter att våran tidigare katt dött. Dom är syskon och är runt 10år vid det här laget. De är inte renrasige och har ingen stamtavla, det ända de är bra på är att jaga, sova och gosa. Maja är min bästa vän eftersom hon aldrig berättar några hemligheter (vilket vissa andra gör…) och älska mig mest i hela världen. Det kan man förstå utav alla ärr jag har efter hennes klor när hon tror att det går att sova på min axel. Okej okej hon kanske int är världens klyftigaste katt men bra mycket bättre än Kalle.
Nu kommer en hel del kor (jag kan glömma någon).
Först har vi då rödluvan, karamell och raring. Alla tre är runt 3-4 år gamla om jag int har helt fel.
Rödluvan(378) är ättling till den kända kon Rönna som vi köpte av en gubbe och en gumma år någon gång. Hon är väl kanske int världens speciellaste ko, och därför int någon man kommer ihåg, men nog är hon en ko allt.
Karamell(389) är hon också int så speciell men en fin ko. Att jag sällan kommer ihåg vilket nummer de har kan bero på att de var små under skoltiden (jag har aldrig någon tid att stifta någon närmare bekantskap men en kalv under skolterminerna), och av samma anledning finns det inte några bilder.
Raring(404) är min lilla sötnöt, kanske inte så kelsjuk som de andra men lätt den sötaste kon till utseendet. Hon är svart med vita fläckar och har även vita hårstrån över hela ansiktet vilket gör att hon både ser grå och gammal ut (hon är inte gammal) bild finns int här heller…
Nästa djur är nästan en ko, en kanin, hon heter Kola och jag köpte henne för 2 och ett halvt år sedan och hon är en liten rädd lejonhuvad kanin. Så mycket mer finns det väll inte att säga om denna gudomligt söta varelse. Jag är bara stolt över att hon är min lilla godis.
Nu kommer det fler kor och denna gång handlar det om karamells lillasyster Kompis(422). Hon älskar att gosa lite mer än alla andra kor och det är jag glad för.
Nästa är då antagligen Rosina, Rarings lillasyster, som just blev ko. Eller just och just kan man ju int säg men hon är det nyligaste tillskottet i min ko familj. Hon är mycket lik sin mamma Rebecka (som tyvärr inte finns med oss längre…)
mobilkvalla ich know...
Sedan har vi mina kvigkalvar Lillen och Rolls-Royce som även de är ättlingar till Rebecka. Nu finns det stora chanser att jag har glömt någon ko., och detta beror helt klart på att jag lider av en minder sinnesförvirring som tyvärr inte går att bota.
gammal bild hon är mycket större nu :)
Vårat nyligaste tillskott är våra fem får som vi hyr över sommaren som träningsobjekt till Fridas vallning. Det är vanlig avita får som älskar att kolla på när man fotar dem…
Bara två utav dem då de inte vill stå i en grupp... :(
